Jag har tidigare skrivit i ämnet vad djuren vill förmedla och här är ytterligare några tankar om detta.
Djur är individer i lika stor utsträckning som vi människor, även om djuren ibland inte verkar skilja sig åt till utseende; i en flock med skator kan det vara svårt att se skillnad på individerna. Till det yttre lika, men inuti olika. Likaså kan två valpsyskon uppvuxna tillsammans vara väldigt olika – precis som människosyskon! Det här betyder också att vissa djur t.ex. är väldigt pratglada och gärna delar med sig av sina åsikter, medan andra inte alls är lika meddelsamma. Det kan också vara så att människan (husse/matte) vill ha svar på vissa frågor från djuret, men att djuret helt enkelt inte har lust att prata om just detta och då ger det inte ifrån sig den informationen.
Omvänt kan jag, som djurkommunikatör, under ett samtal tänka saker vad jag tror är för mig själv, men det är det inte; flera gånger har jag blivit vänligt men bestämt tillrättavisad av djuret jag kommunicerat med, då jag trott att det inte ”hörde vad jag tänkte”. Det kan till exempel handla om att jag tagit fel på färgen på djurets aura eller att jag sitter och tänker på annat och borde lyssna bättre på djuret. Det går helt enkelt inte att tänka i smyg, så som man kan göra när man pratar muntligt med någon, men djuren är som sagt icke-dömande och förlåtande i detta avseende.
En fråga som jag ofta ställt till djuren är: -Vad är viktigast? och då får jag så härligt olika svar. Svaren kan handla om det som är viktigast för djuret just då eller för deras närmaste människor, men gemensamt för svaren är att de är väldigt ”nyttiga” – som råd eller ordstäv – och man kan alltid lära sig något av dem.
Vad är viktigast för dig – just nu? Om några år?