Hittills har jag kommunicerat med hundar, katter, hästar och även försökt mig på några höns. Jag fick höra på kursen i djurkommunikation (hos Åsa Elvegård) att det är svårare att lyssna in sina egna djur, eftersom man redan har så mycket information om dem och därför kan låta sina egna upplevelser av djuret ta över och då förbigå djurets egna tankar och åsikter. Det har stämt för mig hittills – ju mindre jag vet desto lättare att kommunicera med djuret.
Just att inte veta mer än namnet på djuret gör också att det är lättare att vara öppen när djuret börjar förmedla sig med mig – samtalet är fritt att gå dit det vill. Ofta kommer svaren snabbt och de kan komma i form av meningar, bilder eller känslor. Även kroppen kan förmedla saker, som smärta i magen eller i en arm.
Jag har upplevt att djuren är väldigt konstruktiva i det de vill säga. De vill att vi människor ska vara nöjda och glada och de vill hjälpa oss att bli det. De har ofta det som vi kallar ”djupa tankar” och ger gärna råd. Man behöver som djurägare dock inte vara rädd för att ens djur ska ”avslöja” en och berätta jobbiga saker – djuren är som sagt konstruktiva i sin kommunikation och respons och de skulle inte baktala dig. Deras fokus är enbart positivt och ”framgångssyftande”. Vill djuret berätta om någon jobbig situation kan de linda in det på ett sätt så att du förstår vad de menar, men att du ändå inte känner dig dömd eller som att du gjort fel.
Djuren har också en avundsvärd förmåga att släppa saker som vi människor kanske går och ältar i all evinnerlighet, till tveksam nytta. En del djur som ägaren vet haft tuffa år bakom sig, de har också lagt det bakom sig och vill ofta inte prata om det. De har verkligen lämnat det jobbiga och lever här och nu – och nu är det bra och det är det som gäller!
Du har alltså allt att vinna på att lyssna in djuren!