För ett par år sedan, någon gång under 2019, upplevde jag något jag först i efterhand förstod var ”på riktigt”. Jag var på väg ut på promenad och skulle bara gå in en sväng i fäxet (lagårn). När jag kommer in där ser jag att en talgoxe flugit in och nu inte hittade ut. Den flög mot fönstren och var rätt stressad. Jag försökte fösa ut den genom att gå bakom den mot dörren, men det gick inget vidare, så jag lämnade dörren öppen och gick min promenad. När jag gått in runda och hade en bit kvar hem såg jag på håll en flock med talgoxar. En av dem flög emot mig och satte sig på en plogkäpp i vägkanten i närheten av mig och jag kände en våg av känslan tacksamhet komma från fågeln. Jag undrade varför, tänkte att jag inbillade mig, men så blev jag nyfiken och gick och tittade i fäxet. Tomt. Fågeln var ute. Kanske var det då ändå den talgoxen som tackade och visade att den nu lyckats hitta ut.
En annan gång, även det vid promenadtid, stannade jag vid en hästhage. Jag stod och slötittade på hästarna. Plötsligt hör jag i mitt huvud något som jag förstår kommer från den ena hästen. Den vill berätta att den ”har koll på” mig och att den ser sig som rätt betydelsefull och att den även har koll på vad som händer och sker runt omkring i byn.
Både dessa händelser inträffade innan jag kommit in på djurkommunikations-spåret, så därför förstod jag inte vad som egentligen hände, utan trodde väl mest att känslan och orden kom inifrån mig själv, att det var jag som ”hittade på”. Nu däremot förstår jag att det kan gå till så här – att vi kan uppfatta andra varelsers inre liv. …och en helt ny värld av möjligheter öppnar sig. Mittemellan allt finns vi människor, som kan välja om vi försöker förstå eller inte.