Ofta, i de tysta konversationer jag har med olika djur, så ställer jag frågan:
-Vad är viktigast?
Svaren är olika, men alltid intressanta och givande att få till sig. De är som råd och stöttande tankar som man kan samla på och plocka upp när man känner att man behöver nya perspektiv. Här är exempel på vad några av mina djursamtalare tycker är just det viktigaste:
-Lugnet. Det är inte bråttom.
-Vi:et och att utvecklas tillsammans.
-Kärleken till sig själv; att inte skämmas över att man älskar sig själv.
-Mitt uppdrag är det viktigaste, inte just jag utan att någon gör detta.
-Att man är nöjd? (Jo, den här hästen var lite tvekande…)
-Att se sig själv. På riktigt.
-Att vara tyst ibland.
Överlag är många av djuren jag hittills pratat med väl medvetna om sin viktiga roll i livet, men de förhäver sig inte, skryter inte. De går en balansgång mellan inre trygghet och känsla av betydelsefullhet och yttre ödmjukhet. De här dragen gör dem till fina förebilder.