Känslan av att vilja vara med i processen när något förändras kring en är gemensam för alla varelser – så väl människodjur som djurdjur vill veta vad som händer och varför i deras vardag. Här om veckan fick jag tillfälle att prata med en katt som ville få koll på vad som händer och varför kring den. Det som var lite lustigt i det här fallet var att katten sade sig förstå vad som hänt kring honom ”på ett ytligt plan, men inte på djupet”. Det visade sig att han ville ha en mer personlig förklaring direkt ifrån sin matte; att hon lugnt och metodiskt skulle förklara för honom vad som hänt och varför det var som det nu var.
Det som förändrats var att en hund nu bodde i hemmet. Innan dess var det bara katter i huset och den här katten jag pratade med hade halvt flyttat hemifrån, för att markera att han inte uppskattade hundens plötsliga uppdykande i sin tillvaro. Han förmedlade: ”Jag är inte arg. Jag vill bara vara med i processen. Jag har hållit mig borta för att visa det och jag har visat mig för att visa att jag inte är helt borta.”
Samtidigt som han ville ha en förklaring hade han en mycket klar bild av hundens belägenhet och hur den mådde. Det katten var ute efter var helt enkelt en förklaring – en förklaring riktad till bara honom. Han sa till och med hur han ville att matte skulle göra: hon kan ”prata långsamt och göra bilder i sitt huvud”. Matte följde kattens råd.
Lite senare fick jag alltså höra av den förstående matten att hon förklarat läget för katten. Katten hade slutat vara hemifrån och verkade avslappnad i hundens närhet. Tänk vad lätt saker och ting kan lösa sig när man bara pratar om dem. Egentligen är det nog väldigt få gånger som man måste göra stora förändringar i det fysiska – det kan räcka gott med att prata och förklara, uppriktigt.
Behöver du prata klarspråk med någon? Med dig själv?