Vad är det vi upplever som verkligt? Vad är verkligast – det som du har framför dig och ser med ögonen eller det som du tänker i ditt inre? Pausa och känn efter.
Så här: du har ett jobb som du inte stormtrivs på, du tänker på detta ofta och det tynger dig även på din lediga tid. När du är ledig är du alltså på jobbet, fast i huvudet, för du tänker på jobbet. Hur känns det? Trist förmodligen. Hopplöst kanske.
Om vi vänder på det: du är på det tråkiga jobbet, men tänker på skogspromenaden eller resan till stan eller ett fint hotell. Hur känns det? Trevligt förmodligen. Hoppingivande kanske. Du kanske till och med ler lite.
Sanningen är den att hjärnan inte kan skilja på vad som är ”verkligt” och vad som är tanke. Rättare sagt, det som är sanningen för hjärnan är det vi t ä n k e r, inte det som för tillfället omger oss fysiskt. Det är därför som ditt trista jobb kan påverka dig på fritiden – i slalombacken, på stranden, på cafét, i bastun!
-Vad hemskt, kanske någon tycker. …men egentligen är det ju en välsignelse! Du kan ju faktiskt även på ditt trista jobb få en upplevelse av din favoritplats – du behöver bara tänka på den, så tror din hjärna att du är där!
-Ja, men jag är ju inte där! säger någon. Nej, inte kroppsligt, men det du har inom dig (känslor och tankar) reflekteras i ditt yttre, så om du har en go’ känsla i kroppen kommer snart omgivningen att se ”goare” ut.
Beviset kan du hitta hos människor som är trevliga, mysiga och omtänksamma – de har ofta trevliga, mysiga, omtänksamma människor omkring sig. Alltså, fake it ’til you make it och njut sedan av frukterna av din inre skog, din inre strand, din inre slalombacke, ditt inre äventyr, för tankarna kommer att föra dig dit, på alla sätt! Lycka till!